Handelspolitiska ståndpunkter

Den internationella handelns möjligheter
Handel är ett viktigt medel för att öka människors materiella levnadsstandard. Under vissa förutsättningar, bl.a. att vinsterna fördelas till breda folklager, ger handel möjligheter till ökade inkomster, en effektivare resursanvändning, ökad konkurrens och ökat tekniskt och kulturellt utbyte mellan länder.

Internationell handel utgör en av få möjligheter till global resursutjämning.

Handel knyter samman världens länder och ger oss som individuella konsumenter moraliskt ansvar för sociala och miljömässiga effekter av produktionen, oavsett i vilket land den sker.

Om handelns positiva möjligheter ska tillkomma utvecklingsländernas befolkningar eller inte avgörs av exportlandets generella utvecklingspolitik, av de ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållandena i exportproduktionen, samt av de ekonomiska villkoren för handelsutbytet.

Villkoren i produktionen påverkas av exportlandets regler och företagen själva, men också av de krav som kundföretagen ställer. Villkoren för utbytet avgörs dels av den affärsmässiga uppgörelsen mellan köpare och säljare, dels av handelspolitiken - främst tullar och importkvoter m.m. som importländerna bestämmer och som regleras inom framför allt Världshandelsorganisationen WTO.

Brister i exportproduktionen
Mycket av exportproduktionen i framför allt utvecklingsländer bedrivs på ett miljömässigt och socialt oacceptabelt sätt. Många sociala och miljömässiga "kostnader" utgör inte synliga produktionskostnader, utan övervältras på arbetare, kringboende och framtida generationer. Dessa får "betala" i form av ohälsa, olyckstillbud, smutsigt vatten m.m.. Det innebär att de varor som exporteras blir billigare än annars, dvs köparna konsumenter i nord subventioneras. Man talar ibland om ekologiska fotavtryck av konsumtionen i Nord. I detta sammanhang kan man också peka på "sociala fotavtryck".

Fair Trade Center tror inte att exportproduktionen är sämre än produktionen för den inhemska marknaden i dessa avseenden. Men vi menar att ansvaret och såväl de tekniska som de finansiella möjligheterna till förbättrade förhållanden är störst i exportproduktionen. Dessutom påverkar exportindustrin resten av landets ekonomi och kan "dra med sig" lokala företag uppåt. På motsvarande sätt kan exportproduktionen fungera som ett tak som all annan produktion lägger sig under, om de följer låga standarder.

Brister i handelsutbytet
Ett av de allvarligaste problemen i handeln är att i-länderna, inte minst EU, försvårar import från utvecklingsländer genom höga handelshinder. Detta gäller i synnerhet för jordbruksprodukter och textilier, dvs de områden som är mycket viktiga för utvecklingsländernas export. I-ländernas handelshinder gentemot utvecklingsländer är ett avgörande utvecklingshinder. Dessutom förlamar de det internationella samarbetet på en rad områden, till exempel internationellt miljöarbete.

Handelshindren försvagar förhandlingspositionen för många exportörer i utvecklingsländer. Till detta bidrar också en rad andra faktorer på marknaden, t.ex. vikande marknader för råvaror, sämre tillgång till marknadsinformation, samt svårigheter för små företag att hävda sig i förhandlingar med stora internationella uppköpare. Exportörerna i utvecklingsländer får därmed mindre betalt för sina produkter och tjänar relativt sett mindre än andra aktörer på handeln.

Så bör regelverk för produktion och handel utformas
I alla länder bör det finnas regler som gör att de sociala och miljömässiga produktionskostnaderna bärs av produktens konsumenter. I många fall krävs internationella regler. Först då fungerar marknaden och prissignalerna på ett sätt som gör att ökad handel verkligen bidrar till en effektiv global resursanvändning.

I-länderna bör öppna sina marknader för u-ländernas export, i synnerhet i sådana branscher där u-länder har konkurrenskraftiga produkter (fr.a. jordbruksprodukter och textilier).

Utvecklingsländerna bör ha fortsatt rätt att skydda sina marknader när de anser det vara nödvändigt för att t.ex. stödja utvecklingen av en industriell produktion eller för att garantera livsmedelssäkerheten - precis som i-länderna har gjort.

Handelspolitiken domineras nu av de stora företagens intressen. Konsumenternas, de mindre producenternas och de enskilda arbetarnas intressen måste företrädas bättre. Beslutsprocesserna måste demokratiseras på nationell såväl som internationell nivå, genom bland annat större öppenhet och parlamentarisk insyn.

Etiska krav på produktionen i andra länder
Låga löner är ett konkurrensmedel som många utvecklingsländer är och kommer att förbli beroende av. Men Fair Trade Center anser att det finns en absolut nedre gräns för rätten att konkurrera med låga löner och låga miljökrav, en gräns som utgörs av grundläggande mänskliga och fackliga rättigheter och internationellt överenskomna miljöregler. Producenter som tillhör transnationella företag bör tillämpa samma miljöstandarder vid anläggningar i utvecklingsländer som vid företagens anläggningar i Nord, så som många företag åtagit sig i sina egna policies (corporate wide standards).

Frågan om en s.k. socialklausul i WTO, dvs en koppling mellan ILO:s konventioner om arbetsvillkor och handelsreglerna, kan inte ses isolerad från övrig handelspolitik. Med tanke på utvecklingsländernas långa erfarenhet av i-ländernas protektionism är det inte konstigt att de är negativa till en socialklausul. Utvecklingsländerna befarar att förslaget motiveras av protektionistiska intressen och främst skulle ge i-länderna ett redskap att utestänga låglönekonkurrens. Möjligheterna att driva frågan om en socialklausul i politiska fora är därför direkt beroende av i-ländernas generella vilja att öppna sina marknader för utvecklingslän-der.

Samband mellan politisk påverkan och påverkan av marknadsaktörer
Eftersom det är så svårt att med politiska medel kräva skärpta regler för arbetsvillkor och miljö i utvecklingsländerna så länge Nord inte öppnar sina marknader gentemot syd, så blir konsumenternas agerande extra viktigt. Länders möjligheter att införa sociala och miljömässiga regler försvåras av den internationella konkurrensen. I många fall utgör konkurrensen en förevändning eller anledning för företag att på alla sätt pressa ner produktionskostnaderna, även genom att sänka miljökrav eller begränsa de anställdas rättigheter. I brist på bindande internationella spelregler som garanterar miljöansvar och mänskliga rättigheter inom produktionen, utgör medvetna konsumenters strävan att välja varor som är tillverkade på socialt och miljömässigt acceptabelt sätt den enda motkraften.

Konsumenternas agerande direkt på marknaden, med hjälp av t.ex. uppförandekoder och märkning, bidrar till att påskynda utvecklingen av sociala och miljömässiga regler nationellt och internationellt. Genom att uppmärksamma konsumenter på de för u-länderna orättvisa handelsreglerna ökar också pressen på EU:s politiker att öppna sina gränser för u-ländernas produkter. Fair Trade Center vill därför påverka också den politiska diskussionen om spelreglerna för den internationella handeln.