Uppförandekoder
En uppförandekod är skriftliga regler för företags verksamhet. Uppförandekoden antas av företaget själv och är ett frivilligt åtagande. Organisationer och fackföreningar har tagit fram "modell"-uppförandekoder. Oftast har uppförandekoder antagits i samband med att konsument- och mänskorättsorganisationer samt fackföreningar har uppmärksammat grava missförhållanden. På engelska kallas uppförandekoder bland annat för "Codes of Conduct" eller "Codes of Practice".
Varför bör jag som konsument känna till uppförandekoder?
De kan hjälpa dig om du inte vill att dina pengar ska överföras till företag som brister i respekt för grundläggande mänskliga rättigheter på arbetsplatser runt om i världen. Med uppförandekoder kan man jämföra företags ambitioner och ansvarstagande.
Tyvärr är missförhållandena omfattande där många av våra produkter tillverkas. Men försäkra dig om att, en för dig trovärdig part, har kontrollerat att uppförandekoden verkligen följs. Det finns oseriösa företag som kan ha antagit en uppförandekod som man alls inte följer. Att ett företag har en uppförandekod som kontrolleras behöver inte betyda att den följs till fullo hos alla leverantörer.
Vad ska en uppförandekod innehålla?
En uppförandekod bör utgå från internationellt överenskomna regler som tagits fram av Internationella Arbetsorganisationen (ILO), konventionen om barns rättigheter, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och lagstiftningen i det aktuella landet. En uppförandekod ska innehålla:
· Rätten till fackföreningsfrihet
· Förbud mot barnarbete och tvångsarbete
· Förbud mot diskriminering
· Försäkran om reglerad arbetstid
· Riktiga anställningar
· En säker arbetsmiljö garanteras
· Korrekta löner skall garanteras
Uppförandekoden ska omfatta både inköpande företag, leverantör och underleverantör.
Vilka företag har uppförandekoder?
I världen finns det många hundra företag som har uppförandekoder, främst storföretag. Det är främst klädföretag, leksaksföretag och livsmedelskedjor som har uppförandekoder, men även andra. Bland de första företagen i världen som antog en uppförandekod var Levi Strauss. I Sverige har bland annat H&M, KappAhl, Brio, Volvo och Ericson uppförandekoder.
Vissa säger att de har en uppförandekod men att den inte är offentlig, det gäller till exempel Stadium. Inget av företagen som antagit en uppförandekod är dock kontrollerat av en oberoende part. Flera branschorganisationer på internationell nivå arbetar för att ta fram rekommendationer för sina medlemmar.
Vad ska man förvänta sig av företaget?
Företaget ska anta, införa och följa upp uppförandekoden och låta sig bli kontrollerad.
1. Företag som antar en uppförandekod måste arbeta med att införa den. Företagsledningen bör ta beslutet och ansvariga utses. Först och främst bör man känna till situationen där varorna och tjänsterna produceras. Vissa företag har inte ens kontroll över vilka leverantörerna är eller hur det ser ut där. Alla i företaget som arbetar med inköp och kontraktering bör få utbildning.
2. Leverantörerna bör i ett tidigt skede informeras om att uppförandekoden ska införas och på vilket sätt företaget kan stödja dem med kunskap eller andra resurser. Leverantören ska förbinda sig att följa koden. I många regioner i världen måste leverantörerna vidta åtgärder för att kunna följa uppförandekoden. Nya fläktar eller toaletter kanske måste installeras för att undvika njur-, lung- och ögonsjukdomar. Lönerna måste eventuellt höjas för att i första hand motsvara landets minimilöner och för att kunna försörja en familj. Leveranstider och orderläggning kanske behöver ses över så att alla arbetare får en dag i veckan ledig. Barnarbetare ska erbjudas utbildning, osv. Situationen är olika i olika branscher och i olika regioner. De anställda ska ges information om uppförandekoden och de ska också veta vart de ska vända sig för att anmäla brott mot den.
3. Inköpande företag måste sedan kontrollera att uppförandekoden följs. Dels genom egna kontroller, dels låta en oberoende part kontrollera. Först därefter kan företaget aktivt använda uppförandekoden mot konsumenterna. Då är uppförandekoden inte bara ett uttryck för en ambition utan också ett bevis på att företaget har tagit konsumenters och aktieägares intresse på allvar och systematiskt arbetat för att förbättra förhållandena.
Vad kontrollerar företagen som säger att de kontrollerar sina leverantörer?
Många företag säger att de kontrollerar sina leverantörer. Ofta betyder detta bara att deras kvalitetsinspektörer besöker leverantören. En sådan inspektör kontrollerar att produktionen möter de kvalitetskrav som ställs. Däremot kontrolleras nästan aldrig till exempel arbetstider, lönenivåer och fackföreningsfrihet.
Flera företag gör dock seriösa inspektioner av förhållandena i fabrikerna. Vid besök, oannonserade och annonserade, kontrolleras så att uppförandekoden följs. Då ingår bland annat att kontrollera att rätt lön har betalats ut, även om lönelistorna är på Kinesiska. Ett exampel på ett protokoll som används vid inspektion av tillverkningsförhållandena är en checklista som tagits fram av Danska CSR kompasset.
Varför behövs en oberoende kontroll?
Eftersom flera företag antagit uppförandekoder utan att se till så att de följs, har flera initiativ tagits för hitta effektiva och för alla parter trovärdiga kontroller. På så sätt hoppas man att förbättringar ska ske snabbare och konsumenter lättare ska kunna skilja mellan seriösa och oseriösa företag. Förhandlingar mellan organisationer, företag och fackföreningar pågår i USA, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Schweiz och Norge.
Principerna för oberoende kontroll är:
· Organisationer och fackföreningar ska ha insyn i kontrollen.
· Anställda och organisationer ska ges möjlighet att anmäla brott mot uppförandekoden.
· Oannonserade och annonserade stickprovskontroller hos leverantörerna görs för att verifiera att företaget efterlever uppförandekoden.
· I stickprovskontrollen undersöks också, på ett sätt som inte leder till trakasserier eller avskedande, de anställdas syn på situationen på arbetsplatsen.
Hur blir kontrollen riktigt effektiv?
Nyckeln till en effektiv kontroll ligger hos arbetarna själva. Om de själva kan sluta avtal med arbetsgivaren hade det varit det bästa. Tyvärr förtrycks försök till organisering så att människor skräms till att avstår från att organisera sig. Många är också omedvetna om att de har rättigheter som alla arbetsgivare och länder ska respektera.
Att se till att arbetare har kunskap om uppförandekoden som deras arbetsgivare skrivit under är därför viktigt. Men också att det finns ett säkert sätt att anmäla brott mot uppförandekoden. Anmälan bör kunna lämnas till fackföreningar, organisationer eller personer som de har förtroende för.
Inköpande företag och deras leverantörer bör se till att uppförandekoden är översatt till det lokala språket och finns uppsatt på central plats på arbetsplatsen. Muntlig information ska ges till de som inte kan läsa.
Här är enskilda organisationers, fackföreningars och bidragsgivares roll viktig. Det finns en hel del exempel på fackföreningar och organisationer som arbetar tillsammans med sina partners i utvecklingsländer med utbildningar och workshops om rättigheter. Det finns också exempel på att dessa organisationer tränar inspektörer och intervjuare. Dessa insatser måste mångdubblas för att på något sätt kunna matcha storföretagens leverantörsnät.

English


