Problem i produktionen

2003 hade Kenya plantation and Agricultural Workers Union (KPAWU) endast 6 000 medlemmar som arbetade i blomsterproduktionen. Cirka 90 procent av arbetarna tillhör ingen fackförening. På vissa odlingar i Kenya är det inte tillåtet att själv välja vilken fackförening man vill ansluta sig till. Istället för oberoende fackföreningar finns det välfärdskommittéer som oftast styrs av arbetsgivaren.

I Colombia har inga oberoende fackföreningar lyckats teckna kollektivavtal inom blomstersektorn. Det finns ett starkt motstånd mot fackföreningar bland landets blomsterproducenter På endast 12 av 500 blomodlingar finns en fackförening organiserad.Endast fyra procent av arbetarna i blomsterproduktionen är ansluten till en fackförening.

Löner och arbetsvillkor
65 procent av Kenyas blomsterod är säsongsarbetare eller tillfälligt anställda vilket innebär att de inte har tillgång till förmåner som endast tillfaller fastanställda. Arbetstiderna i kenyanska blomodlingar sträcker sig från klockan sju på morgonen till klockan sex på kvällen. Ibland måste man arbeta till klockan elva på kvällen för att klara av kvantitetsmålen. Produktionsmålen är ofta så högt satta att arbetarna tvingas till obetald övertid. I Kenya är det ofta svårt för blomsterarbetarna att leva på sin lön. Även om lönerna oftast är
över landets minimilön är de långt ifrån tillräckliga för att försörja sig och sin familj på. Lönen för de anställda på de kenyanska blomodlingarna varierar mellan 2 880 och 6 600 kenyanska shillings per månad, det vill säga mellan 32 och 73 euros inklusive bonus och övertid. I Colombia är lönenivån i blomsterproduktionen något över den lagliga minimilönen. Arbetare som är fastanställda omfattas av alla lagliga rättigheter. De har rätt till anställningskontrakt och sociala förmåner som hälsoförsäkringar och pension. Men dessa förmåner håller ofta en låg eller otillräcklig nivå. I Colombia antogs en ny lag 2002 som utökar antalet arbetstimmar och minskar övertidsersättningen. Det blir därför nödvändigt för arbetarna att jobba ännu mer övertid för att kompensera för minskade inkomster. En vanlig arbetsvecka omfattar 44- 48 arbetstimmar. Under högsäsong (december- februari) utökas arbetsdagen ofta med upp till fyra timmar. I Colombia är det vanligt förekommande med korttidsanställningar och dessa arbetare omfattas inte av lagliga rättigheter som sociala förmåner och pension. Omsättningen bland de anställda i den colombianska blomsterindustrin är väldigt hög.

Hälsa och säkerhet
66 procent av arbetarna på blomodlingar i Colombia och Ecuador lider av arbetsrelaterade hälsoproblem. På de kenyanska odlingarna har de anställda inte alltid tillgång till vatten och de anställda måste i bland dricka det vattnet som används för att bevattna. Många kvinnor som tvingas arbeta kvällsskift klagar på att de måste ta sig hem i mörkret med osäkerhet och överfall som följd. Man misstänker att den höga förekomsten av lung- och hudsjukdomar i blomsterodlingarna i
Ecuador orsakas av användandet av bekämpningsmedel. Även det höga arbetstempot spelar in. Det rapporteras om andningsproblem, halsinfektioner, ögonproblem och huvudvärk. Producenterna förnekar att bekämpningsmedel och arbetstempo skulle bidra till sjukdomar utan
menar att kritiken grundar sig på okunskap.

Diskriminering
Organisationen Cactus arbetar med juridiskt rådgivning till arbetare i blomsterindustrin i Colombia och de vanligaste ärendena de får handlägga är bristande ersättning för sociala kostnader, uteblivna löner, omotiverade avskedande och orättvis behandling av anställda.
Vanligt förekommande är också diskriminerande åtgärder såsom att kvinnliga arbetare är tvungna att genomföra graviditetstest innan de anställs och sämre behandling av säsongsanställda arbetare. Enligt Cactus är arbetarnas möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden mycket små.

I Colombia är de flesta (65-70 procent) av arbetarna kvinnor under 35 år med låg utbildningsnivå. Kvinnorna arbetar främst med att skörda blommor och anställs oftast tillfälligt och säsongvis. En orsak till det är att arbetsgivaren på det viset kan undvika att betala sociala kostnader ifall en kvinna skulle bli gravid eller vilja vara ledig med sitt nyfödda barn. Andra negativa aspekter för de arbetande kvinnorna kan vara minskad tid med familjen vilket i förlängningen kan bidra till försämrad hälsa för kvinnan. Ett annat förekommande problem är sexuella trakasserier. I Ecuador har mer än 55 procent av de kvinnor som arbetar på blomodlingar varit föremål för sexuella trakasserier på jobbet enligt en rapport av International Labor Rights Fund från 2005.

Miljö
Blomproduktion kräver oftast intensiv användning av vatten och av Jordbrukskemikalier, främst olika former av gifter. Blomproduktion i dessa länder är inte begränsad av miljö- eller arbetslagstiftning och det är ofta lagligt att använda bekämpningsmedel som har blivit förbjudna
i Europa och Nordamerika på grund av hälso- och miljöskäl. Kemikalierna som används på blomsterodlingarna kan ge förödande effekter på naturen i närområdet och för de anställda på plantagerna.
I Kenya är det fortfarande tillåtet att använda kemikalier som är förbjudna i Europa och i USA. Studier har visat att arbetare på kenyansk blomsterplantage är exponerade för farliga bekämpningsmedel som orsakar huvudvärk, lungproblem, hudskador, missfall och sterilitet. Ett exempel är metylbromid, ett insektsmedel som kan skada njurar och lever. Medlet förbjöds i Holland 1985 men får användas i Kenya fram till 2015.

Kemiska förgiftningar som följd av besprutning kan leda till bland annat missfall. Circa 20 procent av de bekämpningsmedel som används i de colombianska blomodlingar är kända cancerframkallande ämnen eller gifter som antingen har begränsats eller förbjudits i Europa och Nordamerika.

Snittblomsodling kräver stora mängder vatten vilket kan sänka vattennivån på grundvattnet varifrån odlingen pumpar sitt vatten. Detta har bidragit till vattenbrist i anslutning till en del odlingar främst i Afrika. De stora mängderna vatten bidrar också till att de kemikalier som används i produktionen sprids i jorden och förorenar floder och grundvattnet. De energibehov i form av värme och ljus som de nederländska växthusen kräver har visat sig ha större påverkan på miljön än utsläppen som flygtransporterna står för.

Barnarbete
Barnarbete kan fortfarande förekomma i snittblomsodlingarna även om det har minskat drastiskt i de odlingar som är certifierade genom ICC (the International Code of Conduct for the
production of cut-flowers). I dag är barnarbete i princip inte förekommande på certifierade odlingar. Lagstiftningen i länderna som producerar blommor förbjuder oftast barnarbete men åldersgränsen skiljer sig ofta från ILOs rekommenderade ålder på 15 år. I Colombia tillåts lätt barnarbete från 12 år, vilket innebär att barnen inte får hantera gifter eller utföra tungt arbete,och är vanligt förekommande på odlingarna särskilt under skollov. I många afrikanska länder tvingas fattiga föräldrar låta sina barn arbeta på snittblomsplantagen beroende på att deras löner är alltför låga och det tillskott barnen kan bidra med behövs för att klara ekonomin. Om barnen inte kan gå i skolan kan föräldrarna tycka att arbete i snittblomsindustrin är ett bättre val än
andra alternativ.