Problem i tillverkningen

Problem i klädtillverkningen
Den globala textilindustrin är en av de branscher som uppmärksammats mest för de brister i arbetsförhållanden som råder i många fabriker. 80 timmars arbetsvecka för en lön som inte går att leva på, utan rätt att organisera sig eller påverka arbetsgivaren, i farliga miljöer och med ständig risk för att bli uppsagd är inte ovanligt. De mest allvarliga bristerna kan beskrivas som:

– Låg lön – i praktiken tvingande övertid
– Avsaknaden av rätt och möjlighet att organisera sig facklig
– Oreglerade arbetsvillkor
– Dålig arbetsmiljö
– Diskriminering
– Orenade utsläpp av kemikalier

Anställningsförhållanden
Det största problemet som anställda inom textilindustrin tar upp är de låga lönerna. Det var det största problemet för tio år sedan och är fortfarande ett stort problem. Företagen kontrollerar idag i stor utsträckning att minst minimilöner betalas ut, men nästan inga företag försöker idag se till att de anställda hos leverantörerna får vad man kallar en levnadslön.

Arbetarna betalas generellt efter ackordsystem, det vill säga per avklarat plagg. De flesta har osäkra anställningsformer eller jobbar helt utanför den formella arbetsmarknaden. De har då heller inga rättigheter till föräldraledighet, sjukpenning, pension eller andra förmåner.

De betalas låga löner, tvingas arbeta övertid när det är högsäsong och utestängs från fabriken när det är lågsäsong. Inskränkning av fackliga rättigheter och diskriminering förekommer.

I många länder är de fackliga rättigheterna begränsade. De anställda har sällan tid att organisera sig och fackföreningar motarbetas ofta aktivt av arbetsgivarna. En majoritet av klädarbetarna är unga kvinnor i åldrarna 16 till 25. Ofta anses de mer lätthanterliga än män.

Arbetsmiljö och hälsa
Problemen i arbetsmiljön är dels den höga koncentration av fibrer och damm i luften och dels hanteringen av kemikalier. Farliga kemikalier som används i textiltillverkningen är det cancerframkallande ämnet bensidin, ett flertal starkt frätande ämnen, som natriumhydroxid (kaustik soda), natriumhypoklorit (Klorin), natriumsulfid och saltsyra. Dessa ämnen åstadkommer allvarliga hudsjukdomar till följd av den kontakt arbetarna utsätts för när de bearbetar textilierna i stora kemikaliebad. Skyddskläder används ofta inte överhuvudtaget. Förutom detta handlar det också om bristande ventilation, dålig belysning och långa arbetspass under stress.

Många av arbetarna i väveri- och spinneriindustrin drabbas av lungsjukdomar på grund av bomullspartiklar och fibrer som kommer in i luftorganen. Förutom lungsjukdomar är det ögon- och hudsjukdomar som är vanligast. Många arbetare uppger att de lider av rygg-, knä- och kroppssmärtor efter att behöva stå under arbetet hela dagar. Andra klagomål kan gälla att de endast tillåts besöka toaletten en gång per dag.

Kemikalieutsläpp
De flesta tyger som ska bli kläder bleks först, ofta med klor. Sedan färgas tyget. Ungefär hälften av färgerna innehåller tungmetaller som nickel och koppar. Både blekningen och färgningen sker tillsammans med vatten, som sköljs ut, oftast utan rening, med resultat att grundvattnet förgiftats. Sammantaget används tusentals kemikalier i beredningen av kläderna. Även i stickningen används kemikalier som kan leda till miljö och hälsoproblem.
Stora mängder kemikalier används också i själva bomullsodlingen. Man brukar beräkna att det går åt ungefär ett kilo kemikalier per kilo bomull. Därmed är bomullsindustrin den gröda som kräver mest kemikalier per kvadratkilometer.

Sammanfattningsvis betyder detta att det på många platser är praxis att bryta mot såväl internationella regelverk om mänskliga och fackliga rättigheter och nationell lag som företagens egna uppförandekoder Företagen har stor makt över sina leverantörer Allt fler, inom och utanför näringslivet, är idag överens med Fair Trade Center om att de också har ett ansvar för goda arbetsvillkor och en hälsosam arbetsmiljö i tillverkningen.