Blommor

2011 följde Fair Trade Center upp sin granskning från 2007 av svenska blomaktörers etiska arbete i samarbete med Råd och Rön. Den visar att företagens åtaganden inte har stärkts på fyra år. Sex av tio blomföretag saknar etiska riktlinjer för sina inköp från låglöneländer och åtta kontrollerar inte att kraven följs. Sju av tio granskade företag erbjuder ingen information alls för konsumenter som vill handla etiskt producerade snittblommor.

Hur mycket?
Den svenska marknaden för snittblommor omsatte mellan 4, 5 och 5 miljarder kronor år 2011. Räknar man in krukväxter uppgår siffran till 10 miljarder kronor.

Varifrån?
Snittblommor som produceras i låglöneländer säljs antingen direkt till grossister eller via auktioner i Nederländerna.
25 procent av snittblommorna och krukväxterna som importeras till EU kommer från låglöneländer. På den svenska marknaden kommer 35 procent av de importerade rosorna från länder utanför EU. Framförallt importeras snittblommor från Kenya, Colombia, Ecuador och en mindre andel från Etiopien.

Problem i industrin
Samtidigt som globaliseringen av snittblomsindustrin har lett till ökade möjligheter för ekonomisk utveckling i många låglöneländer, hamnar fortfarande många gånger arbetarnas välbefinnande och närmiljön i skymundan.
Blomproduktionen är en kemikalieintensiv process där arbetarna ständigt utsätts för mängder med giftiga kemikalier som kan leda till förgiftning. I Latinamerika, lider 50-60 procent av blomarbetarna av åtminstone ett förgiftningssymptom. Vanligt förekommande är bland annat andningsproblem, hudskador, kronisk astma och det är inte heller ovanligt att gravida arbetare på plantagen får missfall och i vissa fall föds barnen med missbildningar. 80 procent av arbetarna i Uganda lider av något eller några ovannämnda symptom.

Fallet Kenya
I Kenya är cirka 75 procent av arbetarna kvinnor. De kenyanska arbetarna tjänar runt 23 pund per månad och arbetarna menar att de skulle behöva minst den dubbla inkomsten för att kunna täcka sina grundläggande behov. Cirka 65 procent av arbetarna är säsongsarbetare eller tillfälligt anställda, vilket många gånger innebär att de nekas förmåner som social trygghet, föräldraledighet och rätten till facklig organisering. Arbetsdagen startar ofta klockan sju på morgonen och avslutas vid sex på kvällen. Mindre än 10 procent av arbetarna i den kenyanska snittblomsindustrin är med i en fackförening. På snittblomsplantager där arbetarna är fackligt organiserade, vittnar arbetare om bättre kunskap kring sina rättigheter, vilket bland annat har bidragit till mindre tvångsarbete, diskriminering och sexuella trakasserier.

Fallet Colombia
I Colombia uppgår andelen kvinnliga arbetare till 60 procent. Många gånger tjänar de mindre än sina manliga kollegor. I snitt tjänar arbetarna 7 dollar per dag, vilket täcker 45 procent av de grundläggande behoven. Kontrakten varar mellan tre till sex månader och det kan vara svårt att få det förlängt om man blir sjuk, gravid eller om man försöker gå med i en fackförening. Arbetsveckan är ofta 70 till 80 timmar lång och under högsäsongen kan arbetsdagen uppgå till 16 timmar. Mindre än 5 procent av arbetarna i den colombianska snittblomsindustrin är med i en fackförening.
Sexuella trakasserier och våldtäkter förekommer på snittblomplantagerna. 20 procent av snittblomsarbetarna i Latinamerika har tvingats till sex med överordnad eller medarbetare.

Märkningar
Blombranschen har länge arbetat med flera olika standarder som omfattar miljö och socialt ansvar. Fältstudier visar att certifieringarna har en positiv effekt på arbetsrättsliga villkor och mänskliga rättigheter, bland annat vad gäller säkrare skyddsutrustning, bättre kemikaliehantering och tillgång till rent vatten. Rådande strukturella problem vad gäller avsaknad av rätten till facklig organisering, låga löner, patriarkala hierarkier och diskriminering tenderar dock att vara svårare att komma åt genom certifiering.
Certifieringarna som har utvecklats i blombranschen riktar sig framförallt till snittblomsplantagerna och har inte använts i kommunikationen mot konsumenter. Sedan 2007 finns dock två märkningar i Sverige som vänder sig mot konsumenter, Fairtrade och Fair Flowers Fair Plants (FFP), som omfattar miljö- och socialt ansvar.
Fair Flowers Fair Plants kan användas oavsett typ av blomma och var någonstans i världen blomman är odlad, förutsatt att man lever upp till kriterierna som FFP satt upp. Vad gäller produktmärkningen Fairtrade däremot certifieras endast producenter i låglöneländer.
Båda konsumentmärkningarna vittnar om en svag efterfrågan på etiskt märkta snittblommor i Sverige. Vad gäller Fairtrade har försäljningen minskat med 23 procent mellan 2009 och 2010. Minskningen är bland annat en konsekvens av den globala finanskrisen. Försäljningen började dock stiga igen under andra kvartalet 2011. Första halvåret 2011 såldes det ungefär 70 % fler Fairtrade-märkta rosor än första halvåret 2010.
Konsumentefterfrågan för FFP-märkta snittblommor har varit svag sedan initiativet startades. FFP har inte börjat arbeta i någon större skala med att informera konsumenter om märkningen.

Blombranschen i Sverige
Fair Trade Center granskade tio blomföretag 2011. Följande fackhandelsaktörer var med i granskningen: Buketten Service AB, EuroFlorist, Interflora AB och Plantagen. Gällande dagligvaruhandeln granskades: Coop, Hemköp, ICA och Vi-butikerna. Två svenska grossister granskades: APH Svenska AB och De Tulp.
Buketten Service AB, EuroFlorist, Interflora AB, Plantagen Vi-butikerna, och De Tulp saknade helt en etisk policy för sina inköp. Coop, Hemköp och ICA ställer etiska krav men genomför inte egna kontroller på snittblomsplantagerna för att följa upp arbetsförhållandena. Hemköp meddelade Fair Trade Center under granskningen att företaget avser genomföra en social revision på en snittblomsplantage i Kenya 2012.
Sju av tio granskade blomföretag erbjuder, i varierande omfattning, etiska alternativ som Fairtrade och/eller ”Fair Flowers Fair Plants”. Konsumentefterfrågan på etiska alternativ är svag enligt de granskade aktörerna. Samtidigt är det få blomhandlare som upplyser konsumenter om alternativ till konventionella snittblommor och vilka utmaningar som finns i snittblomsproduktionen vad gäller arbetares rättigheter. Sju av tio blomföretag informerar inte överhuvudtaget konsumenter om företagets sociala ansvarstagande i snittblomsproduktionen.