Märkningar

Fair Trade Center sammanfattar nedan de vanligaste märkningarna som finns i butikerna, såsom Svanen och Rättvisemärkt. En märkning är en stämpel som ska informera om och garantera att en produkt eller tjänst uppfyller vissa specifikt definierade kriterier, vad gäller exempelvis miljömässiga och/eller sociala aspekter.

Nedan finns information om KRAV, Rättvisemärkt, Svanen, EU-blomman/EU Ecolabel, samt Fair Flowers Fair Plants (FFP).

Här kan du se en översiktlig jämförelse över märkningarna.

KRAV
KRAV bildades 1985 för att skapa en enhetlig svensk märkning för ekologiska varor. Det är en märkning för främst ekologiska livsmedelsprodukter som härstammar från lantbruket, men det finns även regler för KRAV-märkning av exempelvis fisk, textilier och blomjord. Reglerna utvecklas genom en öppen process som även allmänheten kan medverka i. KRAV drivs som en ekonomisk förening och dess medlemmar består av bland annat företag, branschorganisationer och miljöorganisationer.

Certifieringen ska garantera att produkten lever upp till krav på miljöhänsyn, god djurhållning, god hälsa och socialt ansvar. Bland annat förbjuds användning av genmodifierade organismer (GMO), konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i framställningen av produkterna, och få livsmedelstillsatser accepteras. Andra krav gäller hänsyn till djurens hälsa och deras naturliga beteenden. De sociala aspekterna av märkningen innebär att produktionen kan underkännas om arbetsvillkoren vid produktionsplatsen inte är tillräckligt goda. KRAV:s sociala ansvar definieras också som att odlare i utvecklingsländer genom att få möjlighet att sälja sina varor som KRAV-märkta ges en chans att driva ekologisk produktion utan kostnader för exempelvis kemiska bekämpningsmedel.

För att märkas med KRAV måste hela kedjan, från produktion till förädling och distribution, vara kontrollerad. Certifieringen görs av godkända oberoende certifieringsorgan, som genomför kontroller minst en gång årligen. Även butiker och restauranger KRAV-certifieras, vilket betyder att de exempelvis tillåts servera KRAV-godkända måltider. Importerade produkter kan också KRAV-märkas. För detta krävs att varan producerats och certifierats enligt ett ekologiskt regelverk som motsvarar KRAV:s regler.

Rättvisemärkt
Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning som ska garantera att en vara uppfyller internationella Fairtrade-kriterier för arbets- och levnadsvillkor bland producenter (främst småproducenter) i utvecklingsländer. Rättvisemärkt är den svenska representanten i FLO (Fairtrade Labelling Organizations International). FLO bildades 1997 och är en paraplyorganisation för nationella märkningsinitiativ (såsom Rättvisemärkt) samt Fairtrade-certifierade producentorganisationer i utvecklingsländer. De arbetar med att utveckla kriterier samt ge stöd till anställda och odlare. Fairtrade-kriterierna är baserade på ILO:s kärnkonventioner. Det finns dels generella kriterier för producenter respektive anställd arbetskraft, och dels handelskriterier som gäller aktörer inom handeln, såsom importörer. Därutöver finns specifika tilläggskriterier för olika produktgrupper.

Det ställs bland annat krav på att ett garanterat minimipris ska betalas till odlaren för dennes varor, som ska täcka kostnader för hållbar produktion. För nya produktgrupper finns inte alltid ett minimipris utan priset förhandlas fram mellan säljare och köpare, men fortfarande ska det täcka kostnader för hållbar produktion. Producenten ska dock alltid få en premie att investera i förbättringar av levnadsvillkoren för producent, arbetskraft och lokalsamhälle. Andra kriterier handlar om att handelsrelationerna mellan producent och köpare ska vara långsiktiga, liksom att anställda betalas en lagstadgad minimilön som successivt ska höjas mot en levnadslön. Märkningen ställer även vissa krav på miljöhänsyn.

Genom FLO-Cert, som fungerar som ett oberoende certifieringsorgan, genomförs certifiering och kontroller av producenter, exportörer och importörer. Varje kvartal sker kontroll av dokumentation hos bland annat producentorganisationer, importörer och licenstagare. Fältkontroller hos odlare sker årligen, då det kontrolleras att kriterier uppfylls samt krav på nya förbättringar ställs.

Kritik som riktats mot märkningen har bland annat handlat om att arbetare inte får del av premien och har dåligt inflytande samt att kontroller inte fungerar som de ska, enligt ett reportage av Uppdrag Granskning från 2008 där besök på Fairtrade-certifierade teplantager gjorts. Kritiken har bemötts av Rättvisemärkt på deras hemsida.

I mars 2010 kritiserades Rättvisemärkt i en dokumentärfilm, ”The dark side of chocolate”, för att barnarbetare hittats hos Fairtrade-certifierade producenter. Även denna kritik bemöts på Rättvisemärkts hemsida.

Svanen
Svanen är sedan 1989 den officiella miljömärkningen i Norden, och granskar varor och tjänster enligt miljökrav som utgår från ett livscykelsperspektiv, från råvara till avfall. Svanen drivs utan vinstsyfte på uppdrag av regeringen, och styrs av en gemensam nordisk nämnd, som i Sverige består av organisationer såsom Naturvårdsverket, Konsumentverket och Svenskt Näringsliv. Miljömärkning Sverige AB sköter det praktiska arbetet med att till exempel utarbeta kriterier, utföra kontroller och ge licenser.

Idag finns Svanen-kriterier utvecklade för 65 olika produktområden, däribland gräsklippare, hotell, tvättmedel och bildäck. Kriterierna för produktgrupperna utvecklas tillsammans med experter från näringsliv, myndigheter och miljöorganisationer. På så sätt utarbetas krav på gränsvärden för miljöpåverkan, vad gäller bland annat innehåll av miljöfarliga kemikalier, utsläpp, energianvändning och avfallshantering. En produkt eller tjänst måste ligga under dessa gränsvärden för att ett företag ska få använda Svanens märkning på den. Detta kontrolleras genom exempelvis granskningar av intyg, omfattande tester från oberoende laboratorier samt kontrollbesök.

Kontroller av att produkterna uppfyller kraven sker cirka var tredje till fjärde år. Då skärps även kraven. Genom att skärpa kraven kontinuerligt vill Svanen driva utvecklingen mot en ständig miljöförbättring. De väljer också att arbeta med de produktgrupper där de uppfattar att de kan göra störst miljövinster, och därmed mest nytta. Företagen uppmuntras också att använda sig av ett miljöledningssystem, såsom ISO 14000, för att kunna kontrollera sitt miljöarbete.

Svanen kräver också att företag med licens att använda Svanenmärkningen har en uppförandekod som ställer krav på att principerna i FN:s Global Compact följs. Dessa handlar om mänskliga rättigheter och arbetsvillkor, och baseras bland annat på ILO:s kärnkonventioner. Bryter ett företag mot uppförandekoden kan det fråntas sin licens.

EU Ecolabel/EU-blomman
EU Ecolabel, med formen av en blomma, har funnits sedan 1992. Det är den officiella gemensamma miljömärkningen i EU och fungerar på samma sätt som Svanen. EU Ecolabels märkning gäller i hela EU medan Svanen enbart gäller i Norden. Märkningen är beslutad av EU-kommissionen och drivs av nationella organ i EU:s medlemsländer. I Sverige sköts EU Ecolabel av den svenska miljömärkningsnämnden och Miljömärkning Sverige AB (som även driver Svanen). De nationella organen arbetar på uppdrag av EU-kommissionen med att utveckla kriterier till märkningen, samt att kontrollera och utfärda licenser i sitt eget land.

För att en produkt eller tjänst ska få EU Ecolabel-licensieras granskas dess miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Alla led, från råvaruutvinning till produktion, distribution och avfallshantering, kontrolleras. Kriterier och gränsvärden finns för bland annat miljö-, hälso- och kvalitetsaspekter och det finns idag kriterier för 25 produktområden. Ofta försöker man att samordna EU Ecolabels och Svanens krav. Precis som med Svanen skärps också kraven kontinuerligt. Genom tester och dokumentation kontrolleras att produkterna och tjänsterna lever upp till kriterierna.

FFP
Fair Flowers Fair Plants (FFP) är en paraplymärkning för befintliga sociala och miljömässiga certifieringar (som MPS och Florverde) inom blomsterindustin, för att främja hållbar produktion av snittblommor och krukväxter. Märkningen introducerades 2005 och avser  blommor och växter från hela världen. Det innebär att även blommor odlade inom EU kan märkas med FFP. I ledningen finns såväl producenter och handelsrepresentanter som enskilda organisationer (frivilligorganisationer) och fackföreningar från både nord och syd. För att en FFP-märkt blomma eller växt ska kunna säljas måste alla led i produktionen, från odling till grossist och detaljist, vara godkända och FFP-anslutna. Endast grossister och butiker som är medlemmar i FFP får sälja FFP-märkta blommor och växter.

FFP:s granskningskommitté, bestående av frivilligorganisationer och fackföreningar, utarbetar kriterier som existerande certifieringar jämförs mot, samt utvecklar metoder för hur existerande certifieringar ska kunna leva upp till kraven, eftersom FFP inte har någon egen certifiering. Odlare som vill delta i FFP och bli FFP-märkta måste vara certifierade av blomsterindustrins miljöcertifiering MPS (Milieu Programme Sertieelt), samt ICC:s (International Code of Conduct) sociala riktlinjer, eller likvärdiga certifieringar. ICC utgår ifrån ILO:s kärnkonventioner, FN:s deklaration om Mänskliga Rättigheter samt grundläggande miljöstandarder och är utvecklad av branschorganisationen International Flower Coordination där flera fackorganisationer och frivilligorganisationer finns representerade.

Varje år ska både annonserade och oannonserade kontroller genomföras på certifierade odlingar av ackrediterade, oberoende inspektörer. FFP har även utsett representanter för lokala frivilligorganisationer och fackföreningar som följer med inspektörerna vid kontrollerna. Det finns också ett system med unika nummer för varje producent, som de ska märka sina produkter med så att de blir spårbara från butiken tillbaka till dess ursprung. Kostnader för certifiering och kontroller står medlemmarna för.

Läs mer: Fair Trade Centers rapport "Vissen blomsterhandel" från 2011.